Dagen då mitt liv förändrades!

Den 27e augusti ringde jag vårdcentralen, då jag i en veckas tid inte kunde sluta dricka vatten. 
Jag har aldrig tyckt vatten är gott. De va hemskt, kunde gå upp på natten och dricka 2 liter och jag kände paniken i mig. Ville bara ha MER vatten, sen kissa jag fan ihjäl mig gick nog på toan som värst 17 gånger på en halv dag. 
Fick tid direkt och komma in och ta socker i fingret, de va ju jätte högt. 
Jag vart jätte rädd, jag tänkte tänk om tänk om jag har diabetes. 
Sen tog dom mer prover i armen, jag kände mig lite snurrig och skulle gå iväg till toaletten för att lämna urinprov men jag han inte gå så långt innan jag svimmade och slog i mig överallt.
Försökte säga att jag ville ha lite saft, men allt som kom var bebis språk ur munnen på mig. 
Fick saft och jag vart pigg som bara den på engång. 
Gjorde de dära urinprovet och sedan satt jag i väntrummet och vänta på att läkaren skulle komma och hämta mig då svaren skulle komma till henne. 
Hon sa att min socker är jätte högt och att hon vill jag kommer in dagen efter och gör fastande. 
Gör de och sockret är fortfarande jätte högt. 
Så fick order om att sluta med sockret helt i en vecka och komma tillbaka och göra nytt prov. 
När jag väl gjort det, AS SVÅRT! Det är ju socker i allt! 
Mitt prov visade att sockret hade sänkts en aning inte så värst mycket. 
Så fick komma till en diabetessjukköterska och där prata vi lite allmänt om diabetes, vad jag äter och sådant. 
Så fick jag en blodsockermätare, bästa som jag fått. Lättare att hålla koll på sockret. 

Så nu har jag försökt undvika socker jätte mycket, dom 2 första månaderna va hur enkla som helst. 
Men sen blev de jätte svårt verkligen, ville verkligen ha den där bullen eller den där kakan. Godis framför allt är jätte svårt att låta bli. Sen när jag ser andra äter, eller när man är på fik eller restauranger känns det jobbigt att fråga efter sockerfritt. Det känns ju inte som jag, va? jag sockerfritt. Jag som älskar att baka och laga mat. 
Super svårt. 

Sen vart jag inlagd på sjukhuset, då dom ville se vad jag åt och mitt socker inte alls var bra. 
Då jag mådde bra ena dagen dåligt andra dagen. Fick mycket yrsel och illamående. 
Där fick jag mat som var anpassat för mig, dom tog socker 5 gånger på dagen. 
Jag är ju så svår att sticka och hitta nått blod i armen, så de va uppe i 6 st olika läkare sen kom det en studen? tror jag de var och hon stack en gång och hitta på engång. Jag bara ropa åt henne vilken jävla KUNG hon var. 
Gillar inte alls när dom får sticka så många gånger, där låg jag i sängen och var så svettig så jag fick byta kläder sen. Sjukt! Jag är inte nål rädd, men sticka 1000 gånger rädd. haha



 
Som tur va slapp jag vara där mer än 1 dygn. Tyckte de va jätte jobbigt att dela rum med. 
Fick inte sova för dom andra snarka så högt. 
Så jag sov inte nånting under 1 dygn, va hemskt! 
Så när jag kom hem sov jag 13 timmar, 13 TIMMAR???! 

Sedan 1 augusti har jag gått ner 8 kg. Det upptäcktes på sjukhuset. Då jag fick väga mig, jag fick mig en chock. Jag har ju inte tränat och ätit så onyttigt så det ska inte ens vara möjligt. 
Men bara för att jag sluta med socker så bara droppa de massor av kilon. 
Vägde innan allt detta hände eller upptäcktes 81,8 kg. Nu väger jag 74,5 kg. 
Jätte skönt, men nu ska jag lägga i en högre växel så jag kan gå ner lite mer. 

Så nu har det kommit så långt att jag ska in regelbundet och göra långtidssocker och urinprover. 
Va inne nu i januari och pratade med läkaren, så i februari ska jag ta mer prover och urinprov. 
Sen ska jag få träffa dietist, jätte spännande. 
Tänkte jag kanske kan få mer hjälp om hur jag ska äta rätt och vad jag kan äta när jag är sugen på nått och lite allmänt. Känns skönt att få hjälp, äntligen! 


Tack så jätte mycket för att du orkade läsa! 
 
RSS 2.0